Hostig och snörvlig förkylningsdag och därför hemmadag. Växlar mellan soffan/kaffekoppen/filmkanalen TCM + snytpappret och datorn. Framför den senare utforskar jag Statens musiksamlingar (Statens musikbibliotek + Musikmuseet + Svenskt visarkiv) och deras notsamlingar på nätet.
Där kan den som trakterar något instrument hitta mycket kul. Själv gottar jag mig för dagen mest i ordglädje inför listan över genrer i deras sökformulär ( jo jag vet att jag är lättroad :-)
Bourrée och rigadon minns väl alla som spelade piano på 70-talet från Carl-Bertil Agnestigs böcker. Czardas, halling och diverse varianter av hambo, sarabande, schottis, skänklåtar och slowfox känns också bekant, men hur låter egentligen en kotiljong, en matradura, en monfarino och en promenadpolonäs? För att inte tala om en sverp? (den notläsarkunnige kan hitta svaret här)
...från de svenska musiksamlingarna klickar jag mig vidare ut i världen till jättelika Smithsonian Global Sound som är "an international network of music audio archives and an educational resource". Gratis smakprov och nerladdning för ett par kronor per låt. Här finns verkligen alla världens ljud.
Med en av mina mest minnesvärda musiklyssnarupplevelser någonsin i minnet letar efter musik från Angola. Det här var något jag hörde på min förr-förr-förra arbetsplats - långt innan jag hittat favoriter som Kap Verdes storstjärna Cesaria Evora och liknande artister som sjöng morna och liknande fadoinspirerad afro-latinsk musik på kreolportugisiska(?), eller vad nu denna vackra blandning kan kallas. Nu i efterhand hör jag ännu tydligare att deras sånger har samma musikaliska rötter, samma uttryck. Tillbakalutat, mjukt, akustiskt med svepande atlantiska vågrörelser.
Hursomhelst, musikupplevelsen: en av bibliotekets många trevliga stamgäster, en angolansk ung mamma med mjuk röst sjöng en vaggsång för sin bebis sittandes i barnavdelningens soffa. Gråmulen,kall och småtrist vintereftermiddag på förortsbibliotek i mellansvensk stad, men hennes sång värmde upp hela rummet. Det var inte den här låten (tror jag) med Lilly Tchiumba men stämningen och tonfallet var densamma.
En annan version av sången Monami finns på Youtube, då med den angolanska gruppen N'Gola Ritmos. Sångerskan heter Lourdes Van-Dunem. Inspelningen är från 1964 och kommer från RTP - Rádio e Televisão de Portugal:
(Söker man efter låttypen monfarino på Nationalencyklopedin föreslår systemet för övrigt hjälpsamt att man har skrivit fel och egentligen menade mandarinand)
Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Mandarin_drake_in_wild.JPG
2 kommentarer:
Vackert...
Herregud vad du har många saker i ditt huvud!!! Jag hukar och beundrar. En sak kan jag kanske bidra med, som du stod lte rådvill inför: Promenadpolonäsen - den kämpade Betas arbetslag att få alla beta-barn att dansa inför julen - du vet - det är väl den där som slutar med "En riktigt bussig svärmor vill jag ha" - det har jag förresten fått :) Dansen är väldigt kul, det tyckte i alla fall vi vuxna. Ungarna slängde med varandra, både hit och dit. Minns inte om vi lyckades ta oss till slutet...
Skicka en kommentar