Den bok Otsi för närvarande somnar över på kvällarna är en deckare - Glennkill av tyskan Leonnie Swann (Eng version: Three bags full). Somnandet är emellertid inte bokens fel, för vem utom den ständigt trötta småbarnsföräldern skulle väl somna över något så oemotståndligt som en tysk deckare om ett gäng får som försöker lösa ett mord som utspelar sig på Irland?
Total fårförvirring utbryter när fårflocken en morgon hittar sin herde George död, genomborrad av en spade. Ulligt skarpsinne, fårlogik och får-livsfilosofi blandas när flocken med tackan Miss Maple i spetsen bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som har hänt:
"Han är död" svarade Miss Maple /.../ "Vi måste vara beredda. Förr eller senare kommer det hit människor. Vi måste titta efter vad de gör, lyssna efter vad de berättar. Och vi borde inte alla stå i en hög så här misstänkt. Vi borde bete oss naturligt"
Efter att ha gjort sitt bästa för att bete sig naturligt och tjuvlyssnat på de första människorna som kommer till brottsplatsen har fåren emellertid fler frågor än svar:
"Varför fotograferade de oss?" frågade Maude.
"Varför regnade det?" frågade Cloud.
"Varför kom Georg till hagen på natten?" frågade Heide. Maple nickade åt Mopple. Heide kikade stolt på Othello.
"Varför kom slaktaren hit?" frågade Maude.
"Vad vill slaktaren Lilly?" frågade Othello. Miss Maple nickade.
"Vad är ett testamente?" frågade Lane. Miss Maple nickade.
"När kan man beta igen där Georg har legat?" frågade Cloud.
Fallet måste lösas och fåren känner sig väl rustade för sitt uppdrag - George brukade nämligen läsa högt för dem så de är inte helt okunniga om hur människorna fungerar. En gång har han till och med läst en deckare för dem, så fårflocken känner sig väl insatt i hur ett brott bäst ska lösas...
Tänk er en blandning av Morden i Midsomer och Fåret Shaun från Ardman animations...
Shaun dök första gången upp i en annan Ardman-film - Wallace & Gromit-filmen A close shave från 1995. Det leranimerade fårets personlighet var emellertid av sådant slag att han behövde få mer utrymme. Våren 2007 visades den första av en rad kortfilmer med Shaun som huvudperson och Shaun har numera också en fin hemsida.
...om man spinner vidare på fårtemat drar man sig rask till minnes Veikko Huovinens Fårätarna(Lampaansyöjät) från 1972 - en roadmovie i bokform där två uttråkade medelålders finska herrar bestämmer sig för att leva äventyrsliv och rymmer från vardagslivet i stan för att dra på fårjägarturné i norra Finland. Deras praktiska kunskaper om fårtillredning och äventyrsliv i vildmarken är emellertid inte riktigt i nivå med deras vildsinta äventyrsdrömmar, och deras bild av sig själva som stråtrövare och nutida banditer stämmer inte riktigt överens med verkligheten visar det sig:
"Sepe kom fram till Valtteri. Där kurade Valtteri vid fåret han dödat, morgonblek, orakad, med blodsprängda ögon. /.../ Kumpanerna såg på varandra. De visste båda att ingendera hade slaktat får för att inte tala om andra djur. De kom från en helt annan livsmiljö. Att slakta ingick inte i deras uppfostran. Det håriga djuret i ljungen gjorde dem nervösa."
Under resans gång börjar de båda herrarna så småningom leva allt mer på snabbnudlar och sprit än på fårstekar. Inte låter de sig hejdas av detta då, och medan vodkan flödar löser herrarna världsproblem och diskuterar det obegripliga motsatta könet:
"Vilken kvinna är du kär i?" frågade Sepe.
"Menar du kanske en kvinna i en viss trakt i allmänhet eller kvinnor som tillhör olika yrkesgrupper" ville Valtteri veta.
"Vilket du vill" sa Sepe svävande.
"Nåja, visst älskar jag kvinnorna i Pihtipuhta till exempel.
"Och säkert kvinnorna i grannkommunerna?"
"Visst älskar jag kvinnorna i Nivala, Haapajärvi, Kiuruvesi och också Pielavesi. Jag har ett rymligt sinnelag."
Den som gillar Arto Paasilinnas böcker och/eller Aki Kaurismäkis filmer kan nog känna igen tonfall och vändningar.
Boken har för övrigt satt spår i sin samtid genom att sprida kunskap om hur man tillreder rövarstek.
