Favoritcitat.
"1. Anything that is in the world when you're born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works.
2. Anything that's invented between when you're fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it.
3. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things."
/Douglas Adams, The Salmon of Doubt
....trots detta nyfiken på det mesta i världen omkring mig, i stort och smått.
Inte riktigt än, men ändå ganska snart: julledigt! Härligt! :-)
Här kommer oförglömlig dans med koreografi av och inte minst med den entusiastiske The One And Only Jeff Murdock tillsammans med den inte fullt så entusiastiske vännen Steve. En glädjeglimt från favvoserien Coupling från BBC:
...i perioder. Efter en lång period av stor trötthet när bokstäverna mest bara hoppat vilsekommet omkring innan sömnen tagit över, har nu en har nu en period av glupahungrig läsning infunnit sig.
Vad finns då på soffbordet? Jo, t ex diverse böcker om Masonite - svensk kultur- och designhistoria speglad genom ett material som inte bara ska förknippades med halvruttna övergivna sommarstugor i skogen, läsning som sedan förde vidare till fascinerande skapelser som Cykelbilen Fantom ( yep - ritningarna går fortfarande att köpa från Hobbex), intressant läsning om zenmästaren Thich Nhat Hanh samt en serie ungdomsböcker i den lite glidande genren "science fantasy": De vandrande städerna (Mortal engines)av Philip Reeve.
Sist men inte minst ligger där Skumtimmen av Johan Theorin. Som är så bra och suggestiv och rent ut sagt krypande läskig att Otsi nervöst tittade sig över axeln och nästan springer uppför trapporna igen när hon sent om kvällen är tvungen att gå ut i det knarrande gamla trapphuset för att släppa ut katten till nattdis och formlösa skuggor. Mer om samtliga dessa böcker kommer inom kort...
...och för den som denna amerikanska valnatt undrar om humöret och framtidshoppet kommer att vända uppåt eller neråt imorgon när vinnaren kungörs, bjuds här en kort förklaring av fenomenet tyngdkraft. Frågan som ska besvaras är "Varför trillar saker alltid neråt?". Det är Anders och Måns som förklarar:
Sonen, 6-år, på veckans fiollektion: får i en kort paus en lätt frånvarande blick, sätter tankfull stråkspetsen i marken, lutar sig lätt mot stråken med benen lite i kors. Börjar - innan Lärare + Moder högljutt påpekar att en stråke inte håller för detta - cirkla runt densamma...
Förvånat/indignerat svar från Den Unge Mannen:
- Men jag gör ju bara som Gene Kelly i regnet....!?
...och nästa gång 4-åriga dottern - som vanligtvis mest gillar klassiskt Motown-sound - lyriskt börjar prata om en flicka med fin hatt och nån som "drar ner byxorna och dansar med pingviner" är det Dick Van Dyke och detta hon pratar om - se ca 1:50 in i filmen:
Den bok Otsi för närvarande somnar över på kvällarna är en deckare - Glennkill av tyskan Leonnie Swann (Eng version: Three bags full). Somnandet är emellertid inte bokens fel, för vem utom den ständigt trötta småbarnsföräldern skulle väl somna över något så oemotståndligt som en tysk deckare om ett gäng får som försöker lösa ett mord som utspelar sig på Irland?
Total fårförvirring utbryter när fårflocken en morgon hittar sin herde George död, genomborrad av en spade. Ulligt skarpsinne, fårlogik och får-livsfilosofi blandas när flocken med tackan Miss Maple i spetsen bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som har hänt:
"Han är död" svarade Miss Maple /.../ "Vi måste vara beredda. Förr eller senare kommer det hit människor. Vi måste titta efter vad de gör, lyssna efter vad de berättar. Och vi borde inte alla stå i en hög så här misstänkt. Vi borde bete oss naturligt"
Efter att ha gjort sitt bästa för att bete sig naturligt och tjuvlyssnat på de första människorna som kommer till brottsplatsen har fåren emellertid fler frågor än svar:
"Varför fotograferade de oss?" frågade Maude.
"Varför regnade det?" frågade Cloud.
"Varför kom Georg till hagen på natten?" frågade Heide. Maple nickade åt Mopple. Heide kikade stolt på Othello.
"Varför kom slaktaren hit?" frågade Maude.
"Vad vill slaktaren Lilly?" frågade Othello. Miss Maple nickade.
"Vad är ett testamente?" frågade Lane. Miss Maple nickade.
"När kan man beta igen där Georg har legat?" frågade Cloud.
Fallet måste lösas och fåren känner sig väl rustade för sitt uppdrag - George brukade nämligen läsa högt för dem så de är inte helt okunniga om hur människorna fungerar. En gång har han till och med läst en deckare för dem, så fårflocken känner sig väl insatt i hur ett brott bäst ska lösas...
Tänk er en blandning av Morden i Midsomer och Fåret Shaun från Ardman animations...
Shaun dök första gången upp i en annan Ardman-film - Wallace & Gromit-filmen A close shave från 1995. Det leranimerade fårets personlighet var emellertid av sådant slag att han behövde få mer utrymme. Våren 2007 visades den första av en rad kortfilmer med Shaun som huvudperson och Shaun har numera också en fin hemsida.
...om man spinner vidare på fårtemat drar man sig rask till minnes Veikko Huovinens Fårätarna(Lampaansyöjät) från 1972 - en roadmovie i bokform där två uttråkade medelålders finska herrar bestämmer sig för att leva äventyrsliv och rymmer från vardagslivet i stan för att dra på fårjägarturné i norra Finland. Deras praktiska kunskaper om fårtillredning och äventyrsliv i vildmarken är emellertid inte riktigt i nivå med deras vildsinta äventyrsdrömmar, och deras bild av sig själva som stråtrövare och nutida banditer stämmer inte riktigt överens med verkligheten visar det sig:
"Sepe kom fram till Valtteri. Där kurade Valtteri vid fåret han dödat, morgonblek, orakad, med blodsprängda ögon. /.../ Kumpanerna såg på varandra. De visste båda att ingendera hade slaktat får för att inte tala om andra djur. De kom från en helt annan livsmiljö. Att slakta ingick inte i deras uppfostran. Det håriga djuret i ljungen gjorde dem nervösa."
Under resans gång börjar de båda herrarna så småningom leva allt mer på snabbnudlar och sprit än på fårstekar. Inte låter de sig hejdas av detta då, och medan vodkan flödar löser herrarna världsproblem och diskuterar det obegripliga motsatta könet:
"Vilken kvinna är du kär i?" frågade Sepe.
"Menar du kanske en kvinna i en viss trakt i allmänhet eller kvinnor som tillhör olika yrkesgrupper" ville Valtteri veta.
"Vilket du vill" sa Sepe svävande.
"Nåja, visst älskar jag kvinnorna i Pihtipuhta till exempel.
"Och säkert kvinnorna i grannkommunerna?"
"Visst älskar jag kvinnorna i Nivala, Haapajärvi, Kiuruvesi och också Pielavesi. Jag har ett rymligt sinnelag."
...eftersom man föddes just när och där man föddes, men som man kanske kunde ha varit eller blivit eller formats till om man hade fötts ett annat år, in i en annan era, och som man följaktligen kanske ändå bär inom sig - sidor och personlighetsdrag som skulle ha fått mer eller mindre utrymme i en annan tid..hm.... vart var jag nu....? Jo, DE kan man få en glimt av om man årsbokar sig själv. "Va?" säger läsaren. Gå till http://www.yearbookyourself.com, ladda upp en bild - och lek! Men gör det på morgonen eller förmiddagen när amerikanarna inte är vakna för sen blir sajten så överbelastad att man knappt kommer in.
Så här kul kan man ha - det är Otsi x 4. Åren ska enligt årsbokssajten vara 1950, 1964, 1966 och 1996. Klickar man på bilden blir den större.
Bild nr 2 från vänster är gjord utifrån ett alldeles äkta årsbokskort - 17-årig Otsi på gymnasiet år en gång i tiden (det blev för joxigt med originalbild med glasögon + glasögon i mallen man leker med). De tre övriga bilderna är egentligen ett & samma kort som är taget förra sommaren.
Eller, nästan så här kul kan man ha skulle jag väl säga för bilderna på årsbokssajten blir svartvita, så färgerna har jag lagt dit själv. Handkolorering är f ö både frustrerande och riktigt roligt och kan vara väldigt avkopplande att sitta och greja med. Jag har precis bara börjat försöka förstå hur det funkar. En intressant lite förbisedd konstform - se t ex http://www.digitalretouch.org/coloring.html
Hostig och snörvlig förkylningsdag och därför hemmadag. Växlar mellan soffan/kaffekoppen/filmkanalen TCM + snytpappret och datorn. Framför den senare utforskar jag Statens musiksamlingar (Statens musikbibliotek + Musikmuseet + Svenskt visarkiv) och deras notsamlingar på nätet.
Där kan den som trakterar något instrument hitta mycket kul. Själv gottar jag mig för dagen mest i ordglädje
inför listan över genrer i deras sökformulär ( jo jag vet att jag är lättroad :-)
Bourrée och rigadon minns väl alla som spelade piano på 70-talet från Carl-Bertil Agnestigs böcker. Czardas, halling och diverse varianter av hambo, sarabande, schottis, skänklåtar och slowfox känns också bekant, men hur låter egentligen en kotiljong, en matradura, en monfarino och en promenadpolonäs? För att inte tala om en sverp? (den notläsarkunnige kan hitta svaret här)
...från de svenska musiksamlingarna klickar jag mig vidare ut i världen till jättelika Smithsonian Global Sound som är "an international network of music audio archives and an educational resource". Gratis smakprov och nerladdning för ett par kronor per låt. Här finns verkligen alla världens ljud.
Med en av mina mest minnesvärda musiklyssnarupplevelser någonsin i minnet letar efter musik från Angola. Det här var något jag hörde på min förr-förr-förra arbetsplats - långt innan jag hittat favoriter som Kap Verdes storstjärna Cesaria Evora och liknande artister som sjöng morna och liknande fadoinspirerad afro-latinsk musik på kreolportugisiska(?), eller vad nu denna vackra blandning kan kallas. Nu i efterhand hör jag ännu tydligare att deras sånger har samma musikaliska rötter, samma uttryck. Tillbakalutat, mjukt, akustiskt med svepande atlantiska vågrörelser.
Hursomhelst, musikupplevelsen: en av bibliotekets många trevliga stamgäster, en angolansk ung mamma med mjuk röst sjöng en vaggsång för sin bebis sittandes i barnavdelningens soffa. Gråmulen,kall och småtrist vintereftermiddag på förortsbibliotek i mellansvensk stad, men hennes sång värmde upp hela rummet.
Det var inte den här låten (tror jag) med Lilly Tchiumba men stämningen och tonfallet var densamma.
En annan version av sången Monami finns på Youtube, då med den angolanska gruppen N'Gola Ritmos. Sångerskan heter Lourdes Van-Dunem. Inspelningen är från 1964 och kommer från RTP - Rádio e Televisão de Portugal:
(Söker man efter låttypen monfarino på Nationalencyklopedin föreslår systemet för övrigt hjälpsamt att man har skrivit fel och egentligen menade mandarinand)
